Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | joran persson och karin mansdotter | The Prodigal Son | klassisk | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Explorer A.E. Nordenskiold |
Related Artists:
Carl Heinrich Bloch
(May 23, 1834 C February 22, 1890) was a Danish painter. He was born in Copenhagen and studied with Wilhelm Marstrand at the Royal Danish Academy of Art (Det Kongelige Danske Kunstakademi) there. His early work featured rural scenes from everyday life. From 1859 to 1866, Bloch lived in Italy, and this period was important for the development of his historical style. His first great success was the exhibition of his "Prometheus Unbound" in Copenhagen in 1865. After the death of Marstrand, he finished the decoration of the ceremonial hall at the University of Copenhagen. He was then commissioned to produce 23 paintings for the Chapel at Frederiksborg Palace. These were all scenes from the life of Christ which have become very popular as illustrations. The originals, painted between 1865 and 1879, are still at Frederiksborg Palace.
Charles Bird King
American Painter, 1785-1862,is a United States artist who is best known for his portraiture. In particular, the artist is notable for the portraits he painted of Native American delegates coming to Washington D.C., which were commissioned by government's Bureau of Indian Affairs. Charles Bird King was born in Newport, Rhode Island as the only child of Deborah Bird and American Revolutionary veteran Captain Zebulon King. The family traveled west, but when King was four years old, his father was killed and scalped by Native Americans near Marietta, Ohio. King and his mother moved back to Newport to live with Bird's mother. When King was fifteen, he went to New York to study under the portrait painter Edward Savage. At age twenty he moved to London to study under the famous painter Benjamin West at the esteemed Royal Academy. King returned to the U.S. due to the War of 1812 after a seven-year stay in London, and spent time working in Philadelphia, Baltimore, and Richmond. He eventually settled in Washington, due to the economic appeal that the burgeoning city offered. In the nation's new capital, the artist earned a solid reputation as a portraitist among politicians, and earned enough to maintain his own studio and gallery. King's economic success in the art world, particularly in the field of portraiture, had more to do with his ability to socialize with the wealthy celebrities, and relate to the well educated politicians of the time: His industry and simple habits enabled him to acquire a handsome competence, and his amiable and exemplary character won him many friendse . These patrons included John Quincy Adams, John Calhoun, Henry Clay, James Monroe, and Daniel Webster .
Carlos Schwabe
German Symbolist Painter, 1877-1926 Swiss painter and printmaker of German birth. He became a Swiss citizen and received his artistic training under Joseph Mittey (b 1853) at the Ecole des Arts Decoratifs in Geneva. Following brief success there, Schwabe moved to Paris where he supported himself as a designer of wallpaper while he developed considerable graphic skills. He soon became active in Symbolist circles, winning favour as an illustrator of mystical religious themes. His highly refined drawings and watercolours accompany texts such as Le Reve by Emile Zola (published 1892; drawings, Paris, Pompidou; exhibited Sociot Nationale des Beaux-Arts, also in 1892), Baudelaire's Les Fleurs du mal (1900), Maeterlinck's Pellias et Melisande, Catulle Mendes's L'Evangile de l'enfance de notre Seigneur Jesus-Christ selon Saint Pierre (1900) and Albert Samain's Jardin de l'Infante (1908).