Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | klassisk | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Prodigal Son | The Explorer A.E. Nordenskiold | Eric XIV, King of Sweden |
Related Artists:
German Hilaire Edgar
1834-1917 Impressionism,Frechen
Michael Wolgemut
German Northern Renaissance Painter and Printmaker, ca.1434-1519,German painter and printmaker, was born and died in Nuremberg.Little is known of Wolgemut's private life. He trained with his father Valentin Wolgemut (who died in 1469 or 1470) and in 1472 he married the widow of his former apprentice-master, the painter Hans Pleydenwurff, whose son Wilhelm worked as an assistant, and from 1491 a partner, to his stepfather. Some consider Wilhelm Pleydenwurff a finer artist than Wolgemut, however he died in January 1494, when he was probably still in his thirties. Wilhelm's oeuvre remains unclear, though works in various media have been attributed to him. The importance of Wolgemut as an artist rests, not only on his own individual works, but also on the fact that he was the head of a large workshop, in which many different branches of the fine arts were carried on by a great number of pupil-assistants, including Albrecht Durer, who completed an apprenticeship with him between 1486-9.
Jan Van Kessel
1626-1679 Dutch Jan Van Kessel Gallery Dutch painter and draughtsman. He was a follower, and probably a pupil, of Jacob van Ruisdael and covered the same range of subjects painted by Ruisdael, with the exception of marine paintings. However, van Kessel is best known for his townscapes and panoramic views, as exemplified by the Sluice and the New City Ramparts of Amsterdam in Winter (Amsterdam, Hist. Mus.) and the Bleaching Grounds near Haarlem (Brussels, Mus. A. Anc.). He imitated the water-mills and village scenes of his friend Meindert Hobbema, as well as the waterfalls of Allaert van Everdingen, the wooded landscapes of Jan Wijnants and the winter scenes of Jan van de Cappelle. Many of van Kessel's 120 surviving pictures, including The Avenue (Stuttgart, Staatsgal.) and the Ford in the Woods (Dresden, Gem?ldegal. Alte Meister), were once attributed to van Ruisdael and these other masters (often with an authentic signature covered by the better-known name). Van Kessel is also frequently confused with other minor artists in van Ruisdael's circle, especially Jan Vermeer van Haarlem the younger, Isaac Koene (1637/40-1713), Jacob Salomonsz. van Ruysdael (1629/30-1681) and Anthonie van Borssom. As a draughtsman, van Kessel emulated van Ruisdael's mature style, working almost exclusively in black chalk and grey wash. The best of his 70 drawings are townscapes, although his studies of trees and depictions of farmsteads are noteworthy. A number of correlations exist between his sketches and paintings. There is no known relationship with the Flemish artists of the same name.